rosetter
Iband blir jag lite bitter över att Hollie har sådär 3 mm långa hårstrån ovanpå huvudet. Men det är nog lika bra, hon skulle se ut som ett vandrande paket annars med små rosetter på huvudet. På husdjursmässan hittade jag ett par som försäljarna menade att hon skulle kunna använda utifrån min beskrivning av hennes päls. Det var aningen optimistiskt... Yorkin Lotta har numera de rosetterna i sin ägo.
Men det är ju så himla sött... Blir lika sur varje gång jag hittar några söta rosetter på internet.
Lechien, 2-pack för 25:-
sega tjejer
Jag har gått och blivit toksjuk och dragit på mig en monsterförkylning. Inga tokigt långa promenader eller annat roligt ståhej för vår del med andra ord. Hollie verkar fatta grejen och håller ungefär samma tempo som jag. Mycket, mycket långsamt alltså. Hemleverans av hambugare (snäll kompis) och en film står istället på schemat för den här lata kvällen. Det får vara så ibland.
kompis x 2
Igår var jag (och Hollie) hemma hos min kompis Ida, som även är matte till Hollies nya hundbästis Lotta, och åt middag. Hur trevligt som helst, och hundarna busade som tokar med varandra och roade sig själva. Lotta är en pytteliten yorkie, med andra ord perfekt storlek på lekkompis. Ida hjälpte mig även med att klippa Hollies klor (igen). Hon är sjukt duktig på det där och lugnar ner Hollie som annars beter sig som en rabiessmittad råtta och är näst intill omöjlig. Jag har en del att lära mig på den fronten.
Nu är morgonpromenaden avklarad och jag ska hetsdricka en kopp te innnan jag sticker till jobbet. Är j ä t t e s j u k och klagar konstant. Hollie får vara hemma själv fram till lunch idag. Min kropp orkar ungefär med att ta sig till jobbet, inte pyssla med henne och samtidigt prestera i det som jag är betald för att göra...
Ida med Hollie och lilla Lotta
Falsk alarm
Jag tittade ut genom fönstret i morse, konstaterade att det var sol ute och tänkte: vår. Hollie fick alltså inget täcke på sig.
Vilken miss! Det var sådär -10 grader ute. Hollie skuttade på tre ben stup i kvarten och darrade och jag höll på att förfrysa fingrarna. Det blev en kort promenad med högt tempo och korta springturer för att få upp värmen.
Då vet vi det, våren är inte här än...
lekfarbror
Det har varit en lång helg. Efter en veckas jobb följde nu en helg utan någon som helst avkoppling. Istället har jag haft de två första dagarna av min utbildning till jourtjej, och dans förstås. Med andra ord, inte särskilt mycket tid över till Hollie.
Det är annars på helgerna vi verkligen har tid att göra roliga saker och träna ordentligt. Men min pappa har ställt upp som lekfarbror den här helgen. Tydligen har de lattjat på golfbanan som är helt tom såhär års och promenerat i skogen. Inte mycket till träning kanske, men hon har åtminstone fått motion och en hel del bus.
Nu ska jag och Hollie krypa upp i soffan framför en film och ladda inför morgdagens jobb. Imorgon ska jag faktiskt skriva en krönika om chihuahuor till tidingen jag jobbar på, tro det eller ej! Den hamnar såklart här.
formaliteter: vem är matte? vem är Hollie?
Jag tänker att innan bloggen drar igång på riktigt måste jag presentera den viktigaste varelse i den här bloggen; Hollie. Hon är min underbara långhåriga chihuahua. Om några dagar fyller hon ett år. Hon är alltså fortfarande väldigt valpig, tokig och emellanåt dampig. Envis, energisk, social, busig, lurig, överdrivet kelig och aningen mammig. 2,2 kilo kärlek, enligt mig.
Vi spenderar i princip all tid tillsammans. Under veckorna följer hon med mig på jobbet så ofta det går och hänger på kontoret, vilket hon älskar. På nätterna sover hon helst under täcket med huvudet brevid mig på huvudkudden. Jag kan ärligt talat säga att jag inte för en enda sekund har ångrat henne. Visst, mitt liv har förändrats mycket sen jag skaffade henne. Plötsligt kan jag inte festa hela nätterna och ta rejäla sovmornar, jag kan inte åka på semester hur som helst. Men ändå, jag har aldrig ångrat att jag skaffade henne.
Att ha hund kräver myckt men ger så mycket mer tillbaka. Mitt liv har blivit lite krångligare, men ännu bättre sen jag skaffade henne. Långa promenader, att se all träning ge resultat till slut och att alltid ha någon där. Om jag inte tydliggjort det tillräckligt ännu: hon är min minimala ögonsten.
Jag, matte, heter Pauline och blir i år ynkliga 22 år. Journalist och ordonanist. En riktig djurmänniska som delar en tvåa med, förutom chihuahuan, två kaniner. Min pappa har tagit över skötseln av min katt, men jag räknar henne fortfarande som min. På mitt CV som djurägare hittar man bland även bedrifter som uppfödare till 26 kattungar och skötare av en get. När jag inte jobbar eller är ute på hundpromenader dansar jag, hänger med goda vänner, spenderar tid med min fantastiska familj eller dricker öl. Någon gång ibland lägger jag tid på någon av mina senaste idéer. Den senaste är ett nytt volontärarbete som jourtjej på en tjejjour som jag just nu utbildas till.
Så, det får räcka för nu!
nystart
Det här blir väl min sådär fjärde blogg som jag startat under åren. Min vanliga blogg fortsätter rulla via sidan av, men mitt stora intresse för hundar, och främst chihuahuor har nu lett mig till det här: starten av en egen chihuahuablogg. Förhoppningsvis hittar andra chihuahuaintresserade hundgalningar hit inom en snar framtid.
Nå, i nästa inlägg ska jag presentera mig, och den viktigaste i detta sammanhang: Hollie.
Då mitt liv redan kretsar så mycket kring mitt hundintresse är konceptet för min nya ( och väldigt tjusiga blogg) mycket enkelt. Allt babbel om hundar hamnar även här, alla tankar kring hundar och likaså även alla bilder, funderingar, tips och idéer som rör våra bästa vänner. Med andra ord: personerna i min närhet kommer förhoppningsvis att få slippa en del av mitt hundsnack.
Nå, i nästa inlägg ska jag presentera mig, och den viktigaste i detta sammanhang: Hollie.
