ChiMini

Vi spenderar i princip all tid tillsammans. Under veckorna följer hon med mig på jobbet så ofta det går och hänger på kontoret, vilket hon älskar. På nätterna sover hon helst under täcket med huvudet brevid mig på huvudkudden. Jag kan ärligt talat säga att jag inte för en enda sekund har ångrat henne. Visst, mitt liv har förändrats mycket sen jag skaffade henne. Plötsligt kan jag inte festa hela nätterna och ta rejäla sovmornar, jag kan inte åka på semester hur som helst. Men ändå, jag har aldrig ångrat att jag skaffade henne.

Att ha hund kräver myckt men ger så mycket mer tillbaka. Mitt liv har blivit lite krångligare, men ännu bättre sen jag skaffade henne. Långa promenader, att se all träning ge resultat till slut och att alltid ha någon där. Om jag inte tydliggjort det tillräckligt ännu: hon är min minimala ögonsten.

Jag, matte, heter Pauline och blir i år ynkliga 22 år. Journalist och ordonanist. En riktig djurmänniska som delar en tvåa med, förutom chihuahuan, två kaniner. Min pappa har tagit över skötseln av min katt, men jag räknar henne fortfarande som min. På mitt CV som djurägare hittar man bland även bedrifter som uppfödare till 26 kattungar och skötare av en get. När jag inte jobbar eller är ute på hundpromenader dansar jag, hänger med goda vänner, spenderar tid med min fantastiska familj eller dricker öl. Någon gång ibland lägger jag tid på någon av mina senaste idéer. Den senaste är ett nytt volontärarbete som jourtjej på en tjejjour som jag just nu utbildas till.

Så, det får räcka för nu!